Jag har haft en konversation med en nykter och samlad person nu, över telefon såklart. Det var givande och jag blev nästan lite... smickrad.

Nu är det bara en kvart kvar tills Dr. Strangelove börjar, så nu måste jag sätta nya värmeljus i mina handgjorda ljusstakar, tänka rökelse, ta på mig colabottnarna och kura ner mig i min stulna filt, eller möjligtvis i min säng, men då somnar jag ju, gud förbjude!

På onsdag kommer Nalle hit, ÄNTLIGEN! Han är så jävla jobbig som aldrig är här. Svin, skitstövel, apskaft, älskling.

Turbonegro gjorde mig glad igen. Tillbakablickar till Tyskland, leran, nattens oändliga kyla, fylleskånska, hellpartyboys! Det var så att man konstant hörde ett närbeläget camp spela Toxicity, eller Party Animals-plattan. Fy fan så jävla underbart sweet det var. Undrar var alla man träffade där tog vägen, och gör typ nu. För det hade varit trevligt att springa på dem igen, alla förutom den fula bruden som såg ut som en överkörd råslungad pestsmittad padda i ansiktet. Usch ja.

Sentimentalitet är så jävla pinsamt.

Hej jag saknar dig. Ursäkta.

Idag är förmodligen årets tråkigaste lördag. Det enda som gör mig på lite bättre humör är Dr. Strangelove som börjar på tvåan klockan tio. Det är helt underbart och jag ska se på den mer än vad jag sett på den innan bara för att kompensera för den här dagen som varit fullproppad med huvudvärk, huvudvärkspersonligheter och allmänna antipainkillers.

Träffat för många deprimera(n)de personer på en och samma dag helt enkelt och jag blir så förbannad för att de inte har några jävla liv att ta itu med så att de måste gömma sig i något haze av tyck synd om mig-syndrom. Skitstövlar.

Apocalypse dudes got nothing to lose
Gonna stomp some teenage ass tonight
Apocalypse dudes got nothing to lose
Gonna bake some motherfucking magic
tonight.

Dun nun nun
Dun nun nun
Dun Dun Dun
Orale!

Jag har jättetråkigt och ser inte fram emot att gå och handla till min mormor ensam idag. Tråkigt, jobbigt, men det lönar sig med den där kaffekoppen senare. Earache my eye!

Inga planer idag. (Inga pengar, inga vänner, ingen sprit, inget liv.) Eller jag har inga planer ännu, bortsett ifrån hjälpsamhetsflippen.

Det är sol ute idag, det känns för jävligt, kan det inte bara BLI en jävla årstid nu så att man slipper gissa sig till alltihop!?? Fan i helvete! Arg är jag. Kaffe, jag måste verkligen, verkligen ha kaffe. Egentligen hade jag behövt en limpa cigaretter och en god vän och en mor mindre, det hade varit världens absolut bästa grej idag. En god, snygg, rik, givmild rökarvän.

Jag är ganska pigg för att ha sovit i två timmar och vaknat till två skrikande medelålders människor som hatar varandra så fort någonting går fel. Hemska människor. Det enda som verkligen är jobbigt angående det är att de lyckas väcka mig alltid. Men det positiva var att Daniel kunde gå ut utan problem när han vaknat, eftersom de ändå inte hörde någonting förutom den ekande dumheten i sina hjärnor.

Precis när jag skulle gå och lägga mig kom han hit och ville låna en kopp socker. Han försökte med en Lucky Number Slevin. Hursomhelst så stannade han här och så pratade vi om hur allt är just nu, vad som är viktigt och oviktigt... det där man brukar prata om på nätterna. Låg i mitt iskalla rum under tjockistäcke och lyssnade på lite Tool och han hade på eget bevåg tänt två värmeljus. Jag hade tänt min rökelse. Det var skönt med lite närhet igen, alla behöver det, alla kan få det. Själv blir jag helt abstinent när jag inte får som jag vill. (Vem jag vill.) Inte i den sexuella bemärkelsen då, utan bara i behovetbemärkelsen. Så det gjorde mig glad att Daniel kom hit. Det gjorde mig ännu gladare när han gick dock, fy fan vad jobbig han är ibland.

Idag, och en massa andra dagar känner jag en liten saknad efter Nalle. Han nämnde igår att han saknar att prata med mig, och det måste han göra, annars så skulle jag aldrig orka se honom alls. Men det är väldigt synd hur vi varken pratar med varandra eller ja. Vi träffas inte ens. Och ifall vi träffas så blir det aldrig som det borde vara, brukade vara.

Det är mestadels mitt fel, eftersom jag har en stark tendens till att förändra mig utan att min omgivning blir meddelad, och kan därmed inte följa med. Men Nalle och jag regregerar i våra stunder, och för en gångs skull är det något otroligt positivt, för vi får ut så mycket av varandra.

Mmmm.